Att leva med en reumatisk sjukdom påverkar patienters fysiska funktion dessutom påverkas känslomässiga, psykologiska och sociala aspekter med inverkan på patienters hela livssituation. Reumatologisk omvårdnad har sin grund i en helhetssyn med hela patienten i fokus och kan utvecklas med en personcentrerad vård.
Personcentrerad vård betonar vikten av att känna personen bakom patienten, en person som är en unik individ med egen vilja, känslor och behov. Att se en person med en sjukdom innebär att sätta personen före sjukdomen. Patienten ses som en hel människa med inneboende resurser, en kapabel person som strävar efter ett gott liv. Det centrala i personcentrerad vård är patientens berättelse. Avsikten är att ge patienten möjlighet att berätta om sig själv som person och låta sjukdomsberättelsen bli en utgångspunkt för en samverkan. Patientens berättelse skapar en gemensam grund för att diskutera och planera vård och behandling.
Personcentrerad vård lägger tonvikten på att göra patienten till en medaktör i vården vilket Världshälsoorganisationen (WHO) anser vara betydelsefullt i en god hälso- och sjukvård. Att göra patienter till medaktörer i vården är att uppmuntra dem att spela en aktiv roll i beslut kring den egna vården och behandlingen. För att stärka patienters delaktighet i vården utgår den personcentrerade vården från en helhetssyn på människan. När patienten blir sedd som en person med kunskap och kompetens skapas ett möte mellan två jämlika experter: patienten som expert på sin sjukdom och livssituation och vårdpersonalen som expert i sin profession. Personcentrerad vård innebär ett samarbete med utbyte av information, gemensam överläggning och delat beslutsfattande.
Ingrid Larsson, april 2013